Volangpåslakan, 1800-talsspegel och porslinshyacint.

Det här inlägget innehåller reklamlänkar

I dag vaknade nog ganska många i det här landet och blev besvikna ganska omgående efter att tagit en titt genom fönstret. Här hos oss hade det snöat i natt och ganska mycket men innan jag ens slagit upp mina ögon så hade det börjat töa och värre blev det under dagen. Nu finns det inte ett spår kvar som påminner om att det ens hände. Hela min dag har jag i alla fall suttit och pluggat grammatik och en del saker får jag in i huvudet men andra går det sämre med. Jag läser och tänker “aha! nu fattar jag! ” och så var det visst were istället för was, haha. Glosor memorerar jag in lika snabbt som vägen till godisskålen på lördagar men grammatiken? Nä. Snälla säg att någon har ett superknep!

I alla fall så har jag tagit en paus under kvällen och surfat runt lite på nätet och hittade så fina saker. Blandat annat den här spegeln från 1800-talet som finns att buda hem hos Bukowskis. Visst är den väl underbar? Älskar att den har en tunn ram och den vackra formen upptill. Porslinshyacint som min vän Julia plockat i sin trädgård. Jag tycker att de är så fina när de är lite randiga och visst påminner de väl lite om blåvitt porslin?

Ljusblå påslakan är kanske det finaste jag vet i ett sovrum just nu. Och volanger. De här påslakanen med volangen mjukar upp känslan i sovrummet eftersom de har böljande former men jag tycker också att det är fint med ett par varmt vita som är i bomull. Carl Harry Stålhane står för den vackra vasen och den kan man i skrivande stund buda hem hos Bukowskis. Så vackra målade blommor av Carl Harry för Rörstrand.

Är det jag som börjar bli för gammal eller är alldeles för många plagg så himla korta? Måtte klänningssäsongen dra igång snart så jag kan få svassa runt som en fri människa. Den här vita skapelsen från & Other Stories tycker jag var superfin. Dock har jag redan köpt en snygg svart klänning i ett superfint material som hänger här och väntar. När det gäller klänningar så gillar jag när de är vida och ganska långa.

Och så drömmer jag lite om den här buketten som nog är den vackraste jag någonsin sett. Alldeles för pampig till vardags, jag nöjer mig med enklare än så. Jag bor ju inte i ett slott som Josef Franks Flora utställningen huserade i, så jag nöjer mig med att drömma om den, kanske till ett speciellt tillfälle någongång. I slutet på sommaren kanske man kan få ihop en från trädgården? Om ni missat så finns en del av Josef Franks Flora utställningen att se HÄR.