Loppis och återbruk

 

Ett par dagar sen jag var inne på bloggen. Känns som en evighetslång höst och en grå dimma som har legat tät runt mig för det mesta. Jag har fastnat lite i det och blivit lite, inte nedstämd men mer tömd på energi kanske. Har inte orkat med så mycket mer än det nödvändiga. Har köpt lite svenskodlade tulpaner för att skapa lite vårstämning här hemma men det hjälper inte riktigt då den grå dimman och regnet fortfarande har sitt grepp utanför fönstret. Vi kanske kan överens om att den bästa inredningsdetaljen är ljuset?

 

Är faktiskt ganska less på instagram just nu och kan inte riktigt ta till mig alla fina inlägg alla fina flöden. Jag börjar tröttna på perfektionen. Av att det ska vara så lyckat hela tiden. Vansinnigt trött på att följa med på diverse events. Det är nog lite roligare att vara på ett event än att läsa om det? Börjar också bli lite ointresserad när man får hänga med för mycket. Jag är ganska trött på det här med trender ( för även om det inte kallas trender nu för tiden så är det ju vad det är) och att lyssna på vad alla vill ha just nu. Ena vecka ska det vara en grej och nästa vecka så oj vad trötta vi är på den. Orkar inte med det alls. Fokuserar på det som ger mig energi istället. Som några nummer av Antik & Auktion som jag hittade på loppis i lördags. Och så ska djupdyka i vad vi ska ha för tak när vi ska byta tak. 

Tak då. Vårt hus är från 1903 och jag har inte lyckats få tag på några bilder på vilket tak som fanns från början. Jag har mailat en byggnadsvårdsantikvarie som rekommenderar att se på hus i närheten ifall vi inte hittar några ritningar. Hon föreslog enkupigt tegel, plåt eller plattor som ser ut som eternitplattor. Vi lutar mest mot plåt, tycker det är ser nätt ut och är lätt att underhålla. Vi har dessutom plåttak på vår veranda. Spännande… 

 

Har fastnat lite i serier på kvällarna. Därför har jag nog inte tagit fram datorn heller. Har plöjt “How to get away with murder” , “The outsider” och “Peaky Blinders” och kan rekommendera dem alla tre. 

Min mamma och jag som har 60 mil emellan oss har hittat ett nytt sätt att umgås på utöver telefonen. Duo appen! På tisdagar tävlar vi om poäng i Svt’s Auktionssommar och på torsdagar är det Antikrundan. Jag är så dålig på att gissa, speciellt i auktionssommar där jag alltid lyckas ha en massa pengar kvar för att jag budat hem det jag helst hade velat ha själv och inte det som var mest värdefullt. 

Sen kom jag till den här som jag spanade in. Fin! Tjejen bakom mig blev riktigt glad när jag la tillbaka den. Gillade henne tills jag såg att hela hennes vagn var full med böcker som b.la Josef Frank. 

 

 Fina uppläggningsfat. Jag har dock redan för många. Så inget köp där heller. 

 

 

 

 

 

Det finns en sak som jag gått och stört mig på länge. Jag har tänkt skriva om det länge men bestämde mig nu när jag var inne på Elsa Billgrens blogg och fick läsa vad hon får ta emot i sina kommentarer. Hur hon skulle trigga andra till köp genom allt hon visar upp och drömmer om. 

 

Alla tycker vi olika men jag tycker att vi behöver ha en sund inställning men också att vi behöver tuffa till oss lite. Vi behöver jobba med oss själva. Vi kan inte bara skylla på att en influencer får oss att konsumera mer, vi behöver ha ett större egenansvar än så. Tanken med min blogg är inspirera till en känsla, att plantera små frön av kreativitet i era sinnen och dela med mig av finheter jag träffar på. Precis som jag inte köper allt jag bloggar om så tycker jag inte heller att någon annan ska göra det. När jag ser något fint hemma hos någon annan och jag känner att jag vill ha en likadan sak så bläddrar jag vidare och är det något jag fortfarande går och tänker på några dagar senare så kanske det är något som jag VERKLIGEN vill ha. Inte bara något som tilltalar mig för stunden eller för att det passar så bra hemma hos personen på bilden. Ställ dig frågor som ” Kommer det passa lika bra hos mig?”, “behöver jag verkligen sån?”, “kan jag göra en likadan?”, “finns det på andrahandsmarknaden”? 

 

 

När jag var inne på Elsas blogg och läste bland kommentarerna så var kritiken att hon hela tiden vill ha en massa saker och drömmer om saker. Och att konumstionen aldrig är bra även om man handlar på loppis. Måste inte vi handla på loppis för att loppisarna ska kunna leva? För om vi handlar mer på loppis och mindre nyproducerat så skulle väl planeten må mycket bättre? För det är ju inte riktigt så att det inte finns tillräckligt med saker för loppisarna att sälja? Jag tycker, att när man lägger skulden på en influncer så gör man det ganska bekvämt för sig själv. Som att skylla på godiset i matbutiken, restaurangbesöken och netflix för att man gått upp i vikt och inte kommer i väg för att träna. Känner man att man tycker att den bloggen man läst bara handlar om konsumtion och att du mår dåligt av det? Sluta läs den eller skaffa ett ny mindset. Inspireras av de andra fina sidorna en person har. Sen så kan man såklart göra det på olika vis, man kan peppa en influencer till att visa mer av det du tycker är bra. Kom i håg att det är en person som finns bakom den där bloggen. Det är inte en papperskorg att dumpa dina åsikter. Be kind! Säg det på ett snällt vis. 

 

Känner du att du inte mår bra av ett instagramkonto, bloggare, personer i din närhet så måste man ju komma fram till en förändring själv. Precis som både Weronica och Johanna skrev så behöver man ju inte springa till närmsta butik ( precis som företagen vill) och köpa allt i annonsen, men man kan inspireras. Istället för att köpa en blombukett kan man plocka en själv. Klicka ner netflix och använd hjärnorna. Vi är smarta! Alla vet vi väl vid det här laget att det inte går att få det precis likadant som någon annan. Vi måste göra det på vårt eget vis. Vi har olika förutsättningar. Jämför dig aldrig med någon annan, skapa ditt eget hem. Inspireras av andra men gör det på ditt sätt. Det är det som är så fint med loppis tycker jag. Är det någonstans förutom att ärva eller att få så är det ju loppis. Där kan man köpa något och testa sig fram lite med nya stilar utan att det sker någon större skada på miljön. Tvekar jag så brukar jag inte köpa när jag är på loppis. “Älskar jag den här?” Kommer jag fram till att svaret är nej så låter jag den stå kvar tills det kommer någon som förhoppningsvis kommer att göra det. Det är förmodligen så man kommer fram till vad man vill ha i sitt hem. Köp med hjärta och smarthet. Ha en inre checklista. Älskar jag den? Kommer den hålla länge? Klart att vi behöver köpa nytt ibland men försök alltid att tänka andra hand och hållbarhet. Handlar vi färre nya prylar så tvingas företagen att styra om fokus och möta våra krav på kvalitét. 

 

Loppis är också något helt annat än bara ett miljövänligare alternativ. Det ger många människor chansen till ett jobb då de har olika svårigheter i livet, en del slipper sitta hemma ensamma och de får komma ut och vara sociala. Pensionärer som saknar att umgås med folk kan komma och bidra med all sin erfarenhet och vara aktiva. Pengarna går på många loppisar till välgörenhet och hjälper allt från hemlösa i Sverige till fattiga människor i andra länder. Så hur kan det vara dåligt? När människor flyger flera gånger om året, köper billiga plagg som noppat sig innan tvätt och så vidare? Jag tror att loppis behöver bli ännu mer vardag, då tvingar vi företagen att tänka om gällande kvalitet och tillverkningsprocesser. 

 

 

 

 

Förra lördagen var jag och en vän på loppis. Sällan jag åker med någon och det var kul med sällskap. Väldigt bra att vi tittar på olika saker också så inga slagsmål där inte. Den här servisen var så himla fin!