
Mormor ( som lämnade oss sommaren 2016 ) vid husvagnen
Har suttit här en stund och försökt få ihop ett inlägg men inspirationen till att få ihop det kommer inte. Vabbar idag och det är en vecka sen jag var på mitt jobb. Vabbade förra veckan och sen tog jag ledig i fredags och igår för att hälsa på mamma och pappa. Min finaste underbaraste pappa har fått cancer. Och den går inte att bota och det ser tyvärr inte jätteljust ut. Så svårt för att hantera känslorna och försöker leva på som vanligt för att det är så smärtsamt att vara med om detta. Tänker på det hela tiden och tankarna är nog precis som alla andras som går i genom samma sak. Oro både honom och mamma. Alla ska vi samma väg till slut men i de flesta fall så känns det jävligt orättvist. Det finns såklart massor av hopp och behandlingarna är inte igång ännu så jag hoppas så att det kan ge oss mer värdefull tid tillsammans.
Tankar som kommer är också vad jag får ut av mitt liv. Gör jag saker som jag verkligen älskar? Jag tror faktiskt inte att jag gör det. Eller ja till viss del men alldeles för lite. Jag vill känna mig passionerad till livet och göra saker som inspirerar mig och fyller mig med glädje och liv. Just nu är det ganska svårt att få till den känslan oavsett vad jag gör. Men jag vill göra saker som jag älskar, inreda, gå på loppisar, hitta på mer med familjen och resa mer i både Sverige och Danmark. Och kanske lite Finland. Man vet liksom aldrig när det tar slut, jag måste passa på att upptäckta, inte fastna i samma spår och den där förbannade självkänsla som säger att jag är bra men inte tillräckligt bra. Jag vet inte vad jag har det ifrån för det har inte ställt några krav på mig att jag ska vara felfri. Jag vet att jag klarar av saker, jag kan så himla mycket av det jag är intresserad av men jag är väl på något sätt rädd att göra folk besvikna.Som att jag skulle bli påkommen med att inte kunna. Men jag kan ju.Det är ju så vi måste hedra de som inte får samma möjligheter. Passa på att ta alla chanser vi får och får vi inga så får vi skapa egna. Inte bara låta tiden gå. Göra något med tiden.
Jag har ju länge drömt om att få jobba mer med bloggen och det går absolut framåt, den senaste månaden har jag ökat besökarna med det dubbla mot vad jag brukar ha. Det är så roligt att tiden jag lägger ner lönar sig på det sättet. Är det något speciellt ni vill läsa om eller något som ni gillar jag brukar skriva om så hojta till!
<3
2 Comments
Hanne
18 februari, 2019 at 11:49Hej fina du, jag gillar din blogg, får en känsla av att man kan vara som man är liksom, kravlös på något sätt. Det känns äkta och vackert. Älskar din stil, kläderna går liksom åt det kvinnliga hållet, färgerna, språket ……ja allt.
Du känns som en barndomsvän som man återkommer till för råd och inspiration.
Terese
18 februari, 2019 at 22:17Men Hanne! Hur söt är inte du då? SÅ roligt att höra att jag kan få mina läsare att känna sig hemma här. Så himla fina ord från dig! Tack! Mitt mål är ju lite det, att man ska inspireras och må bra av att titta in här, utan för mycket reklam, hets och pekpinnar. Bara inspiration och utan krav.
Ha en fin kväll!