Personligt

Detta inlägg innehåller reklam.

Den tråkigaste veckan på länge. Måndagen började med VAB. Ni vet den där dagen efter febern som är feberfri och för att hämta energi. Tisdagen hann jag vara på jobbet i 3 timmar innan det var dags att hämta hem nästa barn hade feber. På onsdagkvällen får jag själv influensa och har legat däckad sen dess tillsammans med Hedvig som fortfarande är halvkrasslig. Trodde jag var på bättringsvägen då jag känt mig på väg att bli bra hela dagen men började frysa lite för en stund sen och varje gång jag kollar tempen så är den något högre än sist. Jag är ju så sällan sjuk, verkligen typ aldrig. Influensa också. Ont i kroppen, förkyld, hosta, tröttheten.. men det värsta är nästan att jag saknar aptit och att maten inte smakar något. Solen har varit framme länge idag och det kändes fint. Hoppfullt. För varje dag som gått så har jag varit lite mer positiv för att det betyder en dag längre bort från influensa.

♥ Jag har hunnit kolla på Big Little Lies som jag verkligen rekommenderar. Spännande men i lugnt tempo.  Längtar till säsong 2!

♣ I början på veckan så köptes det semlor och som tur var hann jag äta upp min innan smaklökarna dog. Förhoppningsvis hinner jag köpa på mig fler innan säsongen är slut.

♠ Hittade en fin Kimono och en fin skjorta  (  båda från Gina Tricot) i randigt när jag surfade runt lite. Randigt och prickigt känns ganska uppiggande faktiskt. Tänk den gröna skjortan till ett par jeans som dessa. 

Buketten från nyår. 

Ett nytt år är här. Och jag gissar att ni är ganska mätta och belåtna på tillbakablickar och listor på vad som ska göras under det nya året. Mitt 2018 ska bli ett år med eftertänksamhet och enkelhet. Jag ska dra ner rejält på att äta djur. Med tanke på både djur och miljö såklart men även på att jag tror att min kropp fungerar lite bättre så. Om jag äter kött så ska det vara från djur under havsytan. Jag KAN äta kött om jag vill men isf ska det vara ett speciellt tillfälle. Kött ska ses som en lyxig råvara tycker jag och håller jag mig till det så är det ju inget problem med att köpa en dyr bit ekologiskt kött. Det finns så mycket god vegetarisk mat och egentligen har det för mig av ren lathet varit enklast att äta kött. Jag tror och hoppas att jag inte ens kommer att bli sugen på den där köttbiten till slut.

Jag ska rensa hemma, jag tänker att ju färre saker desto mindre att städa. Jag tog sovrummet i går och har rensat bland tidningshögarna, städat skrivbordslådorna, köpt två runda boxar där vi kan förvara diverse laddare till kameror och så vidare. Sänglampor har skruvats upp. Kalender för det nya året är också uppe. Jag hade tagit bilder men de blev alldeles för suddiga för att visa. Måste ha någon konstig skärpa på kameran så jag får fota om i morgon om ljuset är bra. Jag måste visa min fina bricka jag fick av mamma och pappa i julklapp också.

Jag är så trött på död. Jag har förlorat så många. Nu på morgonen somnade min farbror in i cancer. För en månad sen fick han beskedet om att han hade cancer som spridit sig från lungorna till hjärnan, ryggen och njurarna. Min farbror som jobbade med asfalt på sjuttiotalet och som asfalterat just min gata jag bor på just nu trots att vi bor 7 timmar ifrån varandra. Konstigt va? Pappa har suttit bredvid honom nästan varje dag sen dess och var med honom i morse.

I somras förlorade jag min mormor i hjärtsvikt. Min fina mormor, så full av kärlek. I maj förra året förlorade jag hastigt en av mina bästa vänner, 36 år gammal i hjärnblödning.

Och innan dess, så många andra. Morfar, med det största hjärta någonsin har haft. Han och mormor var verkligen själsfränder. Alltid så fina mot varandra. De hade ett så otroligt starkt band. Jag hoppas verkligen så mycket på ett liv efter detta så de fick se varandra igen. Jag vet att mormor längtade. Och på något sätt bara väntade tills de skulle få ses igen. Morfar, alltid så glad.

Och så har vi såklart farmor och farfar, mina två fastrar..  Och Pyret. Som jag kanske berättar om någon gång.

Allt detta gör mig så känslig och jag vill ty mig till de jag har runt mig, jag börjar analysera vad som är meningen med livet, jag vill vara nära mamma och pappa som bor 7 timmar härifrån, jag funderar på om jag verkligen jobbar med det jag verkligen vill, jobbar jag för mycket? Vad är det jag går och väntar på? Varför är världen som den är? Varför har människan inte lärt sig något av 2 världskrig? Varför kan vi inte bara jobba tillsammans med att bo på jorden så länge vi kan och ge varandra så mycket kärlek vi kan?

Direkt när min semester tog slut så började det kännas i hela kroppen. Som att det sista hoppet om att den där riktiga värmen skulle komma, bara tog slut. Vindarna känns kallare, dagarna är svalare och det regnar mer. Jag tycker om hösten när jag är redo för den. Promenader i de gula och orangea löven, svampplockning i skogen, stearinljus på kvällarna. Allt det där mysiga. Men jag måste liksom känna mig riktigt utmattad på sol och sommar för att jag ska vara redo att ta mig an mörker och kyla. Hur gör ni?

Just, har ni sett vilken söt liten Ekorre vi sprang på häromveckan?