Min pappa

I dag gick min pappa bort. Han fick ett hjärtstopp till följd av cancer som spridit sig. Bara för någon vecka sen fick han strålbehandling som skulle ta bort smärtan och cancern i ryggen och han ätit så mycket morfin på sista tiden. Så trött han har varit min fina älskade pappa. Han har kämpat så och nu orkade inte kroppen längre. Jag har så många fina minnen av honom. Han var den absolut roligaste pappan, alltid lätt till skratt. Det är så fruktansvärt ledsamt att jag aldrig får skoja med honom igen, prata med honom eller att se honom bli äldre än vad han blev. 70 år blev han och jag tycker gott att han kunde få ha blivit äldre än så. Men jag är ändå tacksam för den tid vi fick tillsammans. Nu ska vi kämpa oss igenom det här tillsammans och vi ska ta hand om mamma på bästa vis. Jag önskar ju mer än något annat att hon skulle flytta till Skåne eftersom både jag och min bror bor här men samtidigt så har hon ett eget liv. Min mamma är ju en av mina bästa vänner och jag vill ju helst ha henne nära. Saknar så att bara kunna sticka över en stund efter jobbet men det går ju inte när man har 65 mils resa. Tiden får utvisa vad som blir av. Nu är det en dag i taget som gäller. Får se hur mycket krafter jag har till bloggen. Jag har några förberedda inlägg men de kändes så fruktansvärt ytliga just nu. Men det kommer få vara lite precis som vanligt här på bloggen, på något vis behöver jag ha vanliga rutiner för att behålla någon slags sans.