Violet Dent och vädra mina åsikter lite.

 

Rosa randiga gardiner med matchande duk! Crush! Så fint med solljuset som letar sig in genom tyget. Älskar den vågiga kanten upptill. Älskar det lilla fatet med citrusfrukter. Hemma hos @violet_dent är det en rejäl dos med coziness som råder. 

 

Så himla mycket saker men ändå så fint. Den randiga kannan i bokhyllan är så söt. 

 

Jag har ärligt talat tröttnat på att köpa nya saker. Jag vill nästan bara ha gamla saker. Plöjer igenom auktionssidorna, blocket och loppisar. Jag har funnit något där. Jag har ju varit på loppis var och varannan vecka ganska länge nu och jag har ju inte bara lärt känna loppisarna och vad som finns. Jag har lärt mig en hel del om mig själv. Vad vill JAG ha? Varför vill jag köpa sakerna på loppis och inte nya? Först och främst har jag tröttnat. På snabbheten. Det svänger hit och dit. Saker är slit och släng och det är trender som lever ett snabbt och kort liv. Så himla tråkigt. Jag vill ha det som på bilden ovan. Okej, inte exakt så. Men en ombonad känsla. Ett hem man kan komma till och våga vara i, saker man kan gå runt och titta på. Inga regler när det gäller inredandet. Bara gå på känsla. Jag älskar när det finns vackra saker att diskutera och att man kan spilla utan att det är hela världen. 

 

Det är ju helt fantastiskt att man kan köpa så fina saker mycket billigare. Inte alltid. Men oftast. En del favoritbutiker lockar mig såklart fortfarande att köpa nytt. Typ Svenskt Tenn. Det kommer nog alltid att finnas saker man vill köpa som är nya men även det nya går ju att hitta när någon ångrat sig. Det finns många saker som är fina men nu ställer jag mig själv oftast frågan ” finns den på loppis?” innan jag köper. Eller “finns det något liknande?”. Jakten är halva grejen. För det är såå roligt att man inte riktigt vet hur den ser ut än. Lite som en käresta. Tänk dig att du hade fått bestämma precis hur din partner skulle se ut och vara innan ni träffades. Du visste precis vad du fick. Lite tråkigt eller hur? ELLER du visste ungefär vad du sökte men kanske fick du något helt annat, som fortfarande får dig att le så där fånigt över att den inte var vad du tänkte från början, men du kan inte tänka dig något annat nu. Så öva på ert tålamod så kommer din pryl ( eller käresta för all del ) att stå där när du minst anar det. Inte alls som du tänkt dig kanske, men vill man inte bli överaskad här i livet så säg!

 

Generellt tycker jag att man kan säga så här. Att det mesta jag ser i inredningsbutikerna och tycker är så fint just nu, kommer jag att ha tröttnat på snart. Alla är vi olika, men jag fungerar så. Går det för snabbt att plocka ihop något så betyder det inte lika mycket. Jag har också lärt mig med tiden att jag tröttnar snabbt på saker som inte känns äkta eller genuina. Skillnaden på ett linnetyg som blir så där stelt och hårt eller ett tungt men mjukt? Jag kan uppskatta en vacker träskål som jag hittat på loppis för en tia och veta att den här kommer jag att älska livet ut. En snabbproducerad pryl i material som inte går att återvinna kan inte mäta sig med något gammalt genuint i mina ögon. 

 

Jag är faktiskt ganska nöjd med hur jag ändrat mitt konsumtionsmönster utan att det ens känts jobbigt eller inte ens medvetet. Jo kanske lite. Men inget anstängande. Jag har bara gjort vad som har känts bra och roligt. Jag har som mål att det jag köper som inte är förbrukningsvaror , ska hålla länge. Stil och kvalitetsmässigt. Kläder köper jag helst nytt men med tanken på materialet och hur länge jag tror att jag kommer vilja ha plagget. Behöver jag det ens? Hur tänker ni?